Några som inte ens försöker...

Att ingen längre bryr sig om skivbranschens firmafest -Grammisgalan- är old news och att såga samma gala känns vid det här laget som att slå i en synnerligen öppen dörr. Men, det är lite svårt att låta bli när man nås av dagen nyhet om att två nya kategorier/priser skall instiftas till nästa års gala den 17 Januari.
Dessa är årets svenska internationella framgång och international artist breaktrough of the year. Att man väljer att instifta dessa är i sig inget konstigt, framförallt inte sen regeringen dragit tillbaka sitt exportpris för den eller de som utmärkt sig internationellt.

Det som är anmärkningsvärt är att man, när man ändå lägger till nya, med en åsnas envishet fortfarande vägrar instifta egna kategorier för hiphop, klubbmusik och soul/r'n'b. Låt oss säga att Adrian Lux, som toppar den engelska dancelistan, vinner pris för internationella framgång. Fint i så fall, han får uppskattning för att han lyckats utomlands. Men det är den kommersiella framgången som hyllas, musikaliskt har man inte mer respekt för han gärning än att man nonchalant slänger ihop hans musik med det som idag kallas "urban" , typ all modern musik som inte får plats i befintliga tävlingskategorier.

Nåja. Man ska ju naturligtvis inte bli förvånad.
Men hoppet (om att "dom" skall visa någon form av vilja till att inte vara de dinosaurier de är) är väl det sista som överger en.
Nästa år kanske? Eller nästa efter det, eller nästa efter det, eller nästa efter det, eller nästa efter det...

Trevlig helg.

Piraterna tar över. Eller?

Här kommer en liten fortsättning på fildelningstemat. Sista veckan i maj var en all-time low för den amerikanska skivbranschen sen Nielsen soundscan började sammanställa statistik för skivförsäljningen. Billboard går så långt som att säga att det är den sämsta veckan sen 70-talet. Trist läge. Så vad göra? Tja, Universals president Jim Urie säger att det är av största vikt för alla inom musikindustrin att sätta press på kongressen och göra frågan viktig på riktig och få fram en lagstiftning som man länge efterfrågat i Sverige - Tvinga internetleverantörerna att samarbeta. Det är enligt Urie, piratverksamheten som är boven, naturligtvis. Vad annars?


Det må vara naivt, men jag trodde faktiskt att de stora skivbolagen kommit ifrån att skylla alla dåliga försäljningssiffror på piratverksamhet. Reflektion över den egna produktens värde eller hur väl ens affärsmodell egentligen fungerar tycks överflödig. Det var inte vi, det var dom!, liksom.

Men att straffa folk till lydnad har sällan visat sig vara speciellt lyckosamt. Dödsstraff i USA har visat sig ineffektivt för att minska morden där. Att jämföra dödsstraff med fildelning kan ju tyckas långsökt. Förespråkare av dödsstraff använder sig dock av samma retorik som skivbolagsfolken och har samma idé om straffpåföljden - Straffet skall fungera i avskräckande syfte. Men att stämma skiten ur tonåringar som laddat ner ett par låtar fungerar tydligen inte så bra. Urie säger det ju själv - Piratverksamheten blir bara värre och värre.

Detta leder min oundvikligen in på frågan: Exakt vad är det Urie menar när han vill sätta press på kongressen? Hur skall man kunna skrämma folk ännu mer?
Kanske är det på tiden att införa dödsstraff även för illegal nedladdning?

Vill för säkerhets skull poängtera att jag inte alls är pro-fri nedladdning av allt. Men saker och ting är som de är och ingenting har gått bättre för skivbolagen sen de började sin hetsjakt på fildelare. Att man fortfarande gör så häpnadsväckande lite för att utveckla sig själva och anpassa sig efter rådadande omständigheter är för mig bara väldigt konstigt.

Det är nog inte sand dom stack ner sina huvuden i, det var icke ännu stelnad betong.
En betong som sedan länge har stelnat, verkar det som.