Tjo go vänner. Efter välbehövlig semester är jag tillbaka på bloggen. Denna gång med ett i fortsättningen återkommande tema – Månadens musikdokumentär. Vi tipsar ju varje månad om en god bok som på något sätt anknyter till det vi jobbar med och tänkte att vi skulle göra samma sak med film. Eftersom antalet spelfilmer som handlar om musik, och är någorlunda värda att se, är försvinnande få till antalet så föll valet ganska naturligt på dokumentärgenren.
Den allra första filmen vi tipsar om handlar om en genre som ligger mig varmt om hjärtat. I första hand på grund av musiken i sig men det vore en lögn att säga att jag inte också fascinerats av de händelser som , vare sig man gillar det eller inte, verkligen satte black metalscenen på kartan.Jag pratar naturligtvis om kyrkobränderna, morden och självmorden som än idag starkt förknippas med black metal. Det finns en uppsjö av dokumentärer som skildrar black metalscenen men kanske främst den historia jag ovan nämnt. Problemet med de flesta av dessa är de antingen fortsätter rida på sensationsvågen á la kvällspress och/eller letar fram de mest karikatyrliknande personligheterna i scenen. Exempelvis på detta finns i den visserligen mycket underhållande VBS-dokumentärer True Norwegian Black Metal, om den synnerligen specielle Gaahl från det superonda bandet Gorgoroth och Black metal Satanica som går till grunden med religionshatet i scenen, vilket dock framförs på ett rätt pubertalt sätt av de medverkande musikerna.
Månadens dokumentärfilm, Until the Light takes Us, fokuserar även den på historien om scenen. Både på musiken men också på kontroverserna, utan att för den sakens skull bli sensationslysten. Det hela berättas genom intervjuer med en rad genom åren inflytelserika musiker. Mest plats får Fenriz från Darkthrone och Varg ”Greven” Vikerness som dock är mer känd för sina kriminella än sina musikaliska gärningar -1995 dömdes han till 21 års fängelse för mord och mordbrand. Båda två bjuder på personliga versioner, och reflektioner kring, hur allt gick till och lider inte av något behov av att säga provocerande saker för sakens skull för att verka extrema, vilket är en återkommande åkomma i scenen i övrigt. Men det inte sagt att det inte även i denna film sägs en hel del konstigheter. Det fokuseras också en del på medias inblandning för dels att Black Metal är Norges största musikexport idag (och hur det gamla gardet ser på dagens, i deras ögon, kommersialiserade scen) men främst för de ökade problemen med kyrkbränder och gravskändningar som följde när det i media skrevs spaltkilometer om Greven, hans gärningar och den Satanism han sades följa.
Ok. Så ni skiter i Black metal? Ja, men om man inte är intresserad av just genren har den här filmen också ett musikhistoriskt värde. Den berättar ju hur det gick till då ett gäng killar i Norge (och Sverige med lite grand) på många sätt startade sin egna musikgenre. Det, gott folk, är något som inte händer varje dag härikring och bara därför tycker jag att den är värd.
Jag passade på att ta en telefonintervju med Sara Thuresson precis efter gårdagens spelning på Skansen. När jag ställer Sara frågan hur landet ligger svarar hon
- Det är bra. Jag är mitt i ett Stockholm som håller på att regna bort. Men dagen har varit bra, väldigt....spännande säger Sara och skrattar. Mycket regn vilket gett mig lite lite tid att andas och slappna av.
Hur kommer det sig att du är i vår kungliga huvfudstad?
- Jag är här uppe för att jag blev bokad till två spelningar av Helle Kleine och Eva Lindqvist Holtz från Seglora Tankekedja. En på Skansen och en inne på Prideområdet. Spelningarna gick bra även om det inte var så god uppslutning i regnet. De som var där var glada och nöjda, och det är det viktiga.
På frågan om Sara med tre ord skulle övertyga någon som inte hört deras musik att lyssna, vilka ord skulle det vara? så tystnar det en stund i luren innan Sara självsäkert svarar
- Vår musik är unik, vacker och spännande
Hur har våren och sommaren varit för er?
- Det har varit jättekul, det har hänt så himla mycket! Vi har spelat på flera festivaler och imorgon den 30 juli spelar vi på Hedmanska gården. Festivalspelningarna är roliga för det är lite mer folk i rörelse. Människor som kanske inte hört oss tidigare som bara slinker förbi och lyckas höra musiken, så vi möter ofta en ny publik som vi inte skulle träffat annars.
Vad har ni för planer för det som är kvar av sommaren, och hösten?
Av det som är kvar av sommaren så har vi kvar Säljerydsfestivalen i slutet av augusti, och en spelning på Palladium i Växjö. Men nu allra först om ungefär en vecka ska vi åka och spela in i den klassiska Silencestudion i Värmland. Det är verkligen en gammal studio med anor från proggen och sjuttiotalet, där inspirationen sitter i väggarna säger Sara och skrattar. Folk som har varit där och spelat in, berättar att det är så fantastiskt. Det är så lungt och naturskönt där att jag tror man kan koncentrera sig helt på det man ska göra, och så bor man precis bredvid studion. Dessutom så ska vi jobba med Daniel Zqaty som producerat Bob Hund bland många, vilket känns väldigt roligt.
Vad motiverar er till att göra musik?
- Vi blir motiverade av den respons som vi får från folk, när de verkligen blir berörda och genuint uttrycker att de tycker vår musik är fantastisk. När jag får höra från Helle Klein att hon tycker jag är Sveriges bästa sångerska, då känner jag shit vi måste göra det här! Sedan känner jag själv också att musik har blivit mitt liv.
Att musiken blivit en människas liv är nog en ganska vanlig företeelse bland många musiker, men när jag frågar Sara vad som skiljer deras musik från alla andra svenska artister och band svarar hon
- Många som lyssnar på oss säger att texterna talar till dem på ett alldeles speciellt sätt. Texterna är samhällsreflekterande och nära, vilket talar in till människors hjärta på något sätt. Sedan är vi ganska virtuosa när vi spelar och har mycket influenser från jazz, klassiskt och konstmusik.
Imorgon kväll (den 30/7 min anmärkning) spelar ni på Hedmanska gården i sommarscenens regi, hur kom det sig att ni fick den spelningen?
- Jag hörde av mig till sommarscenen redan förra året, men var alldeles för sent ute för programmet var redan satt. Men de gillade musiken och bad oss höra av sig igen inför detta år, men innan vi hann höra av oss så kontaktade sommarscenen oss igen och vi blev en av årets första bokningar. De ville verkligen boka oss vilket var väldigt smickrande och känns kul.
Varför borde människor komma på kvällens spelning?
- Jag tror att de kommer att känna att de 45 minuterna som vi har är fyllt med innehåll. Det kommer att spelas många bra låtar, där varje låt säger något så att tiden kommer att flyga iväg! Och om det är lite mulet väder är det definitivt dit de borde gå för att få lite kärlek, värme och musik som gör att dagen känns betydligt vackrare.
När jag frågar Sara om det finns något som folk borde tänka på innan de går på kvällens spelning, svarar hon paraply med ett skratt ifall det skulle regna och fortsätter sedan
- Det är alltid trevligt ifall den som ska lyssna först lyssnat in musiken på myspace, det gör jag alltid själv innan jag går på spelning. Enklast är att gå in på myspace.com/sarathuresson
Att försäljningen av CD-skivor minskat är ett faktum som musikbranschen försöker förhålla sig till.
En del ger upp, andra hittar nya sätt att förpacka musiken och/eller motivera kunderna till att köpa sina produkter och en del letar efter sätt att minska sina omkostnader.
Sprunget ur den sista strategin att minska sina omkostnader har det kommit en modell som blivit allt vanligare, där du som upphovsman är den stora förloraren.
Strategin består av att skivbolag och produktionsbolag skapar egna förlag, som utmärks av att inte jobbar nämnvärt med den anslutnes musik. Dessa förlag benämns som en phantom music publisher.
Anslutning till dessa förlag som ägs av skivbolaget/tv-bolaget är ett villkor för att din skiva sedan ska släppas, eller att din musik ska kunna användas i ett tv-program.
För dig som upphovsman kan detta bli en förlust på 33 % - 50 % då dessa förlag är skapade för att slippa betala ut hela den ersättning som du är berättigad till som upphovsman.
Ett exempel på detta är TV 4 som sedan 90-talet har ett musikförlag som heter TV 4 Vision och är en phantom music publisher.
SKAP arbetar mot detta och lämnade 2004 in en ansökan till marknadsdomstolen om ett förbud mot TV 4:s oskäliga avtalsvillkor tillsammans med dess systerorganisation BACS i England.
Vad tycker du om phantom music publishers? Nödvändigt ont eller ett resultat av girighet?
Igår presenterade vi Musik som Levebröd som månadens bok här på bloggen. Idag lägger vi stolt upp en intervju med en av författarna till boken, Per Boysen.
Hej Per, berätta lite om dig själv och din bakgrund och hur länge du har arbetat professionellt med musik?
-Hej hej. Jo, jag är född 1955, men har numera vant mig vid att folk tror att jag är yngre än vad jag är. Har jobbat med musik i lite mer än 30 år. Den första heltidsturnén gjorde jag redan 1979 och den var både rolig och tråkig. Tråkig på grund av mitt seriösa musikintresse - när man spelar live får man kompromissa och jag spelade i ett showband - men rolig för att jag fick möte publik.
Under 80-talet var jag inkopplad som studiemusiker och spelade med bland annat Peter Le Marc och Ema Telstarturnéerna. Men jag har alltid varit mer intresserad av att utforska andra världar med musik som medel. Det gör man inte som underhållare om man inte är en riktigt bra underhållare och skapar sin genre, vilket jag inte är eller har gjort, vilket i sin tur gav mig en ständig frustration. På 90-talet spelade jag med ett heltidsprojekt som var signat på ett Warner och andra Internationella bolag i Tyskland och Sydostasien, musik som man fortfarande kan hitta i second hand backarna säger Per och skrattar.
Per berättar vidare att han under sin tid som professionell musiker känt att det inte varit helt rätt för honom, att han känt ett behov av att göra något annat också. Om inte annat för att betala hyran varje månad.
-Jag har alltid haft enkelt att skriva och hantera information så jag kontaktade olika tidningar och började skriva på frilansbasis. När internet kom så tyckte jag att det var helt fantastiskt att kunna få en sådan distributionsform för musik så jag hoppade av majorbolagskontrakten och de projekten och hamnande istället på ett projekt som skulle skriva en bok för en gymnasieskola om hur de kunde spela in musik och distribuera den via internet.
Under det projektet kom det sig att Per blev Sveriges internetguru för musiker. Mest för att, som han uttrycker det själv, ingen annan brydde sig om ”det där”. Det hela resulterade i att Kent Wennman som precis hade skrivit musik för levebröd ringde och undrade om Per kunde skriva lite om internet ur ett musikperspektiv i den boken.
-Nu har vi jobbat tillsammans i fyra upplagor av boken. Det är ju en bok som jag själv använde 1994 då jag blev signad på majorbolag för att få tips runt kontraktsfrågor, något som resulterade i att jag aldrig skrev på ett kontrakt utan att noga läsa igenom det innan vilket har varit räddningen för mig. Fortfarande idag är det jättebra när jag gör skivor som jag släpper genom min enskilda firma som är mitt skivbolag. Reglerna i Sverige gör att jag kan regga det hos Ifpi som ett skivbolag, vilket ger kompositionsersättning och ger också rätt till musikerersättningar som ju går via Sami. Skivbolagen får pengar när musik spelas i radio och ger man ut sin skiva så måste man tänka på det. Om du inte hör av dig till Ifpi och fyller i en ”claimform” att du har ett skivbolag som ger ut det där så får du inte ut de pengarna utan de stannar hos Ifpi. Ger man ut en skiva så ska man samarbeta med Ifpi och inte bara tycka att de är bad guys, vilket många gör. De har en funktion om man följer sina rättigheter.
Hur har boken mottagits?
-Väldigt bra, vilket jag har svårt att förstå då jag mest tänker på det som inte finns i boken.
Vad finns inte i boken?
-Sociala nätverksmedia till exempel. Jag tänker mest på min del jag skrivit om, om de delar som hänger ihop med internet eftersom det händer så mycket och så fort.
Per tar upp Spotfiy som exempel.
-Det finns två olika sätt att hantera rättigheter runt musik, det traditionella som är det legala där man knyter nya avtal som till exempel Spotify som har en liten ersättning för varje lyssning och om du jämför det med skivbolagens gamla modell för rättigheterna så är det en väldigt stor skillnad. Dessutom är det oklart om Spotify är radio eller om det är som att gå in i en skivbutik, det är ett nytt medium med nya förutsättningar och att det är så verkligheten ser ut idag.
-men för kontraktfrågor är boken fortfarande jättebra, fortsätter Per, det finns nog egentligen ingen annan heller. De rättigheterna som finns försvinner ju inte för att folk nu sitter och byter filer med varandra. Och om du ska arbeta med musik så måste du känna till lagen, spelar ingen roll om folk bryter mot den, de måste känna till den. Detta säger jag för att jag möter mycket folk som vill jobba med musik men som inte tar reda på vad som gäller och det är skillnaden mellan de som vill jobba med musik och de som jobbar med musik.
Vad tycker du är de stora förändringarna för en musiker som idag vill livnära sig på sin musik till skillnad från då du skrev boken?
-Den absolut största förändringen är att du idag måste arbeta mer efter D.I.Y modellen, att göra saker själv. Det gör alla, även etablerade artister. Det praktiska arbetet har alltid bestått av 90 procent kontorsarbete och 10 procent konstnärligt arbete. De 90 procenten kontorsarbete gjordes tidigare av skivbolagen, men nu fungerar det inte så längre utan folk får göra det själva helt enkelt.
Vilka möjligheter ser du i framtiden för musiker som vill leva på sin musik?
-Generellt tror jag att det kommer att gå bra att leva på sin musik och det kommer att bli en förskjutning mer åt livebiten. Det kanske blir svårt att livnära sig som producent av inspelad musik, just för det hantverket kommer nog marknaden att minska
Vem tror du istället kommer att stå för produktionerna?
-Det kommer nog bli så att artisterna själv står för det och vissa blir bättre och kommer i sin tur att producera för andra en kort period, men den klassiska modellen med dyr och fin studio kommer det nog bli svårare att jobba med.
Vi tackar Per Boysen för hans tid och kloka ord och vänder oss till er läsare igen:
Så, vad kan ni lära er av detta? Som jag skrev i boktipset igår tycker jag först och främst att alla som vill arbeta med musik bör läsa den här boken. Jag tycker faktiskt att det är artistens/låtskrivarens förbannade skyldighet att i alla fall ha ett hum om sina rättigheter. Det är en snårskog och inte alls lätt, jag vet, men sitter man tex vid en kontraktsförhandling är det inte alls dumt om man vet åtminstone lite grann om avtalsrätt och känner sig osäker finns det också hjälp att tillgå. Popjuristen här i Malmö till exempel är fenomenal.
Mer då? Branschen genomgår just nu en stor strukturell förändring och jag tycker mig kunna se ett mönster som påminner om vad vi på Upsweden gärna predikar, och förutsätter, att man som artist bör ägna sig åt: D.I.Y. Att man får göra saker själv. Så länge ingen annan gör det åt dig får du göra det själv. Rätt logiskt, eller hur? När dagen sedan kommer då någon (skivbolag/förlag/management) vill göra allt det administrativa/tråkiga åt dig (gissningsvis mot en del av kakan) ska du ha full koll på vad som är fair och vad du som artist kan ställa för krav och har juridisk rätt till.
Månadens Boktips är den här månaden Musik som Levebröd av Kent Wennman och Per Boysen.
Om man bara fick välja en bok att tipsa musiker om så ligger den här bra till. Jag skall kanske tillägga att jag vet att finns flera former av utövande av musik, glad amatör till fullblodsproffs, och att vissa inte alls är intresserade av att göra sitt musicerande till någon business. Men har man någon som helst plan på att göra något annat än att plåga sina kompisar kring lägerelden med sitt gitarrplink (Läs; komma någon vart med sin musik) så gör man sig själv en tjänst i att läsa Musik som levebröd .
Boken är ett standardverk på flera av landets musikutbildningar och innehåller bland annat hur du kan söka stipendier, vilka rättigheter du har som upphovsman och/eller musiker och när och hur du kan kräva ersättning för vad, hur ett musikförlag arbetar samt en mycket gedigen del om hur du marknadsför din musik bäst mot olika aktörer. Dessutom skriver de båda författarna var sin del i kapitlet om fildelning på ett personligt, nyktert, sunt och reflekterande sätt. Något som känns allt för ovanligt i en i övrigt väldigt infekterad debatt om fildelning.
Att boken går igenom saker, exempelvis juridiska rättigheter, på ett så pass enkelt och pedagogiskt sätt så att även ickebevandrade i juridik kan förstå (typ undertecknad) ger den ett extra plus.
Om du inte känner att du har full koll på allt som musikbranschen innehåller är det här boken för dig. Bara läs den, goddamnit.
Boken köpen man förslagsvis direkt av författaren själv, här.
Inlägg
