Månadens Filmtips - Aug: American Hardcore

Jo jag vet. Det är semptember. Men tack vara sen semester för oss båda uteblev förra månadens filmtips så vi kör nu augustis något försenat istället. Å andra sidan kommer ni få två den här månaden.

Nåväl. Månadens Filmtips, American Hardcore, handlar även den, precis som förra månadens filmtips, om en genre som ligger undertecknad varmt om hjärtat - Hardcore.

Den går på ett mycket grundligt sätt igenom den amerikanska hardcorescenens födelse och innehåller intervjuer med i stort sett alla som hade något med scenen då att göra. Dessutom känns filmen som ett väldigt bra dokument för hur det kunde vara att växa upp i USA i början på 80-talet.

Det är många gånger rätt underhållande att se dessa nu medelålders män raljera över vad som hände då, plus det faktum att väldigt få av dem verkar ha förändrats ett dyft sen den tiden.

Men förutom det rent musikhistoriska värdet den här filmen har så tycker jag också att den på ett lysande sätt framförallt visar hur långt man kan komma genom att bara göra allting själv. Att peka finger till allt och alla och bara göra det man själv tror på.

Vi på Upsweden är ju som ni kanske känner till glada förespråkare av DIY-kulturen så det kanske inte är någon överraskning att vi gillar detta element i filmen. Men det tåls att sägas om och om och om igen. Gör ingen annan saken åt dig får du helt enkelt göra det själv om du vill komma någon vart med din musik.

När vi ändå är inne på musikdokumentärer...befinner man sig i skåne från och med i dag fram till den 12e måste vi passa på att varmt rekommendera den eminenta musikdokumentärsfestivalen Music Doc som äger rum i Malmö.

Ikväll är det premiär på Moderna museet där man visar björkfilmen Inner or deep Part of an Animal or Plant Structure - The making Of Medulla. Dessutom håller Jonas Drejholt en hyllningskonsert till Björks ära.

Avslutningsvis vill vi också passa på att tipsa om helgens bästa konsert i Malmö.

Det är ikväll och det är Bring the Mourning on som öppnar för Golden Kanine på KB. Dörren öppnar vid 21, första bandet går på kl 22. Kom dit eller var en fyrkant.

Trevlig helg.

Månadens filmtips - Until The Light Takes Us

Tjo go vänner. Efter välbehövlig semester är jag tillbaka på bloggen. Denna gång med ett i fortsättningen återkommande tema – Månadens musikdokumentär. Vi tipsar ju varje månad om en god bok som på något sätt anknyter till det vi jobbar med och tänkte att vi skulle göra samma sak med film. Eftersom antalet spelfilmer som handlar om musik, och är någorlunda värda att se, är försvinnande få till antalet så föll valet ganska naturligt på dokumentärgenren.

Den allra första filmen vi tipsar om handlar om en genre som ligger mig varmt om hjärtat. I första hand på grund av musiken i sig men det vore en lögn att säga att jag inte också fascinerats av de händelser som , vare sig man gillar det eller inte, verkligen satte black metalscenen på kartan. Jag pratar naturligtvis om kyrkobränderna, morden och självmorden som än idag starkt förknippas med black metal. Det finns en uppsjö av dokumentärer som skildrar black metalscenen men kanske främst den historia jag ovan nämnt. Problemet med de flesta av dessa är de antingen fortsätter rida på sensationsvågen á la kvällspress och/eller letar fram de mest karikatyrliknande personligheterna i scenen. Exempelvis på detta finns i den visserligen mycket underhållande VBS-dokumentärer True Norwegian Black Metal, om den synnerligen specielle Gaahl från det superonda bandet Gorgoroth och Black metal Satanica som går till grunden med religionshatet i scenen, vilket dock framförs på ett rätt pubertalt sätt av de medverkande musikerna.

Månadens dokumentärfilm, Until the Light takes Us, fokuserar även den på historien om scenen. Både på musiken men också på kontroverserna, utan att för den sakens skull bli sensationslysten. Det hela berättas genom intervjuer med en rad genom åren inflytelserika musiker. Mest plats får Fenriz från Darkthrone och Varg ”Greven” Vikerness som dock är mer känd för sina kriminella än sina musikaliska gärningar -1995 dömdes han till 21 års fängelse för mord och mordbrand. Båda två bjuder på personliga versioner, och reflektioner kring, hur allt gick till och lider inte av något behov av att säga provocerande saker för sakens skull för att verka extrema, vilket är en återkommande åkomma i scenen i övrigt. Men det inte sagt att det inte även i denna film sägs en hel del konstigheter. Det fokuseras också en del på medias inblandning för dels att Black Metal är Norges största musikexport idag (och hur det gamla gardet ser på dagens, i deras ögon, kommersialiserade scen) men främst för de ökade problemen med kyrkbränder och gravskändningar som följde när det i media skrevs spaltkilometer om Greven, hans gärningar och den Satanism han sades följa.

Ok. Så ni skiter i Black metal? Ja, men om man inte är intresserad av just genren har den här filmen också ett musikhistoriskt värde. Den berättar ju hur det gick till då ett gäng killar i Norge (och Sverige med lite grand) på många sätt startade sin egna musikgenre. Det, gott folk, är något som inte händer varje dag härikring och bara därför tycker jag att den är värd.