Malmöbloggen möter Kristin Montagu-Evans

upSweden Malmö bloggen möter Kristin Montauge-Evans över en lunch på Astrid & apornas café.

Berätta lite om dig och ditt band?

Vi heter universal love och vi gör electronic pop med influenser från 80-talet, rak pop med mycket synthar.

Hur länge har ni funnits?

I denna konstellation har vi funnits i två år, men projektet påbörjades av Richard Solstjärna redan under nittitalet.

Hur har ni arbetat med ert livekoncept?

Vårt livekoncept har varit att sätta igång utifrån de förutsättningar som finns för stunden och presentera det som finns nu. Sedan har setet byggts på efter hand men kärnan är alltid mig på sång och Richard på gitarr sedan backtrack.

Hur arbetar ni för att få spelningar?

Vi försöker ha en uppdaterad profil som vi har kopplat till twitter. Vi har även börjat med en flickr där vi lägger upp bilder från våra livespelningar. Vi ser till att det händer något minst ett tillfälle per vecka.

Vi skickar också löpande utskick till spelställen, allt från stora klubbar som debaser till mindre nya föreningar.

Hur ofta gör ni utskicken?

Vi gör olika rajder, sedan vi började har vi suttit ner några gånger annars kontaktar vi kontakterna löpande. Får vi höra talas om ett nytt ställe, så kontaktar vi dem och kollar ifall de har en ledig lucka.

Hur tycker du att den svenska livescenen är?

Det är en väldigt bra fråga.

Jag tycker på något sätt att man borde jobba mer med den, istället för att en kväll tillägnas en artist så jobbar man upp ett koncept. Man kanske kan ha tre – fyra band där alla får lika stort utrymme och dessa band har sina olika grupper som lyssnar på dem, så det blir en chans att sprida sin musik till fler grupper människor. Ofta när man spelar så är det sina kompisar som kommer, men här är en chans att få många fler som hör musiken och får ett utbyte på det sättet.

Vad tycker du är svårast med att boka gigs?

Det är svårt att sticka ut, jättesvårt att liksom själv sätta sig i sitsen att man ska lyssna på de trettio – femtio band per dag som kontaktar en och vill spela. Hur skulle man själv reagera på alla som vill spela?

Vi jobbar främst med att försöka få en personlig relation till den som sitter på andra sidan dataskärmen.

Hur gör ni det?

Där tror jag det är viktigt att göra en inventering i sitt nätverk, att använda sina kontakter, typ ”hej jag fick din adress av den här personen” eller att försöka hitta andra gemensamma länkar till den du talar med.

Ni var ju och spelade i Stockholm nyligen, vill du berätta lite om de spelningarna?

Det började med att vi gjorde massa utskick, inte bara till spelställen utan också till skiv- och bokningsbolag. Ett bokningsbolag blev intresserade och svarade att de kunde arrangera en spelning med oss på Mosebacke en söndag, något vi givetvis tackade ja till.

Då bestämde vi oss att vi skulle sikta in oss på att få en hel helg i Stockholm och började med riktade utskick till olika föreningar och klubbar. Slutligen hittade vi en jättehäftig liten klubb på Liljeholmen som vi spelade på, så det blev två typer av spelningar.

På vilket sätt?

För det första hade vi höga förväntningar på Mosebacke, det känns stort och är ett etablerat namn/scen med ett otroligt bra ljudsystem, fantastiskt att få spela med ett bra PA. Nackdelen var att det var en söndag och att vi fick spela halv elva på kvällen för en söndagspublik.

På lördagen fick vi spela för en publik som vallfärdade från sina förfester direkt till scenen så fort vi tog ton, och de ville köpa vår skiva efter spelningen osv. Man ställer sig på scen och verkligen får tillbaks det när publiken är peppad, men där var ljudförutsättningarna inte lika bra.

Så söndagen var verkligen annorlunda, men det var roligt och det var ett annat band som spelade innan som hade dragit dit en klunga människor som nu fick höra oss.

Det var en bra erfarenhet att spela för olika typer av publik.

Hur hanterade ni söndagspubliken under Mosebackespelningen?

När jag står på scen försöker jag alltid att läsa av publikens reaktioner. Jag såg att folk stod och diggade men de hoppar inte fram och dansar och skriker, så reagerar inte en nykter publik i Sverige.

För mig handlar det mer om att inte påverkas av att publiken stod lite stilla och var lite lågmälda, för mig är det bara att leverera och göra det som jag är bra på, något som gav resultat då vi fick bra kritik efter spelningen och det är alltid roligt att höra.

Vad har du för tips till andra band när det kommer till livespelningar?

Att ligga på hela tiden och jobba aktivt, eller jobba regelbundet och aktivt.

Se till att alltid följa upp de trådar som man slängt ut och repa, repa, repa så om ni får en chans att leverera, så gör ni det bästa möjliga. Gör också research på ställen, sök nya ställen hela tiden tills ni hittat de venues som ni bör inrikta er på, som passar er och musiken ni gör.