Politik och Kultur

Det här är väl egentligen inget ämne man kanske ska avhandla i en kort bloggtext och jag försöker på inga sätt att förankra det här inlägget partipolitiskt. Se det mer som en reflektion över rådande tillstånd. Som kulturarbetare är det tämligen enkelt att man så här i valtider funderar lite extra på kulturrelaterade frågor, och/eller frånvaron av dessa i de frågor som tas upp innan valet. Det är klart, det är lättare att se att jobb, skola, omsorg, kärnkraft(??)osv är viktigare frågor. Men det är också lätt att förstå att man inom kultursfären för 5 år sedan hittade på ett kulturparti , utformat av den utmärkta pr-byrån Studio Total, för att få upp kulturfrågorna på den politiska agendan. De hade ju inte varit med där på ett tag. Kampanjen fick stort genomslag och bland andra Fredrik Reinfeldt kallade pr-tricket för ”det bästa han sett”. Sen blev han statsminister, och sen hände inte så mycket mer. Högts oklart är det dock om något annat hade hänt ifall Sossarna hade blivit återvalda 2006.

Inför valet 2010 lovade förre kulturministern Leif Pagrotsky att kulturen skulle bli en valfråga. Något i alla fall jag märkt lite av. Men inte heller regeringen har ju direkt skrikit ut kulturella vallöften. Å andra sidan är kanske inte befolkningen särskilt intresserade av kulturfrågor. I en undersökning som gjordes i Karlstad tyckte endast 17% av invånarna att kulturen var en viktig valfråga. Men vem kan egentligen klandra Karlstadborna? Dom har ju redan allt - Da buzz och en årligen återkommande RixFM festival! Skämt åsido…

För ett par veckor sedan gav man i DN i alla fall lite utrymme för kulturvalfrågorna 2010. Läs själv och bestäm vilka som är bäst lämpade att styra Sverige sett ur ett kulturellt perspektiv.